Sol sol sol
Okej dålig update här, jag vet. Men det är ju så fint väder ute, så jag har ingen lust att sitta här och uggla.
Gårdagen spenderades på balkongen med hun och grillen. Årets första flintastek satt som en smäck i magen.
Idag har vi varit vid naturens hus och käkat lunch. Vi satt ute i solen och njöt. Sedan drog vi vidare till Oset. Det skulle vi inte ha gjort. På vägen dit såg vi en skitstor orm. Jag får totalpanik, för den ringlade där vi cyklade. Alla som känner mig vet hur otroligt rädd jag är för ormar. Jag var så otroligt nära att svimma. Hela kroppen bara frös till is och hela jag började skaka samtidigt som tårarna började komma. Men det var lika bra att cykla på. Väl framme vid gräsplätten nere vid hjälmaren börjar jag lugna mig, så vi stannar där, brer ut filten och lägger oss. På en bänk snett bakom oss sitter det två tanter och pratar, så jag tänker, här måste det vara lugnt, här kan inga ormar finnas, för här är ju massa folk. Vi ligger där och njuter och njuter när jag plötsligt hör något som rasslar bredvid mig i gräset. Kroppen fryser än en gång till is, jag vågar inte kolla vad det är, så jag vänder mig till hun och ber han kolla. Men nej, det fanns inget där. När jag väl blivit rädd för någonting så inbillar jag mig massa saker flera timmar efteråt, så jag trodde att jag hade inbillat mig att jag hörde något.
Men nej. Plötsligt går dom två tanterna fram till vattenbrynet och börjar jubla (ja jubla, inte skrika) att det är en orm där. Vem drabbas av panik? Jo jag som ligger typ tre meter därifrån. Först blir jag helt stel, sen hör jag hun säga till tanterna "locka inte hit den" Då flyger jag upp, får på mig skorna, packar ihop filten och hoppar på cykeln. Inte en chans att jag skulle ligga kvar där! Det här var alltså riktigt riktigt obehagligt för mig, det är inte på skoj eller nåt. Cykelresan genom oset sen, för att komma upp på stan, gick som i ultrarapid. Jag har knappt några minnen av att jag har cyklat. Jag vet att vi var tvugna att stanna en gång, för längs vägen stod en gubbe och kollade på något som jag antar var en ormjävel. Mina tårar började komma igen och jag började starkt längta efter en helikopter som kunde hämta mig. INGET MER OSET FÖR MIG FÖRRÄN DET ÄR SOMMAR!
Sen åkte vi iallafall till stadsparken och la oss istället. Där finns inga ormar vad jag har sett. Efter det åkte vi till Rosali och fikade och nu är vi hemma =) Ikväll blir det våfflor, robinson och mys.
Hoppas ni har haft en fin dag. Det har jag, bortsett från ormarna. Och okej, Hun kommer skirva här i bloggen att det inte var en skitstor orm vi såg, utan en snok. Visst det var en snok, men det spelar ingen roll för mig. Jag blir lika rädd för dom som jag skulle bli för en anakonda.
/Golfhustrun
Gårdagen spenderades på balkongen med hun och grillen. Årets första flintastek satt som en smäck i magen.
Idag har vi varit vid naturens hus och käkat lunch. Vi satt ute i solen och njöt. Sedan drog vi vidare till Oset. Det skulle vi inte ha gjort. På vägen dit såg vi en skitstor orm. Jag får totalpanik, för den ringlade där vi cyklade. Alla som känner mig vet hur otroligt rädd jag är för ormar. Jag var så otroligt nära att svimma. Hela kroppen bara frös till is och hela jag började skaka samtidigt som tårarna började komma. Men det var lika bra att cykla på. Väl framme vid gräsplätten nere vid hjälmaren börjar jag lugna mig, så vi stannar där, brer ut filten och lägger oss. På en bänk snett bakom oss sitter det två tanter och pratar, så jag tänker, här måste det vara lugnt, här kan inga ormar finnas, för här är ju massa folk. Vi ligger där och njuter och njuter när jag plötsligt hör något som rasslar bredvid mig i gräset. Kroppen fryser än en gång till is, jag vågar inte kolla vad det är, så jag vänder mig till hun och ber han kolla. Men nej, det fanns inget där. När jag väl blivit rädd för någonting så inbillar jag mig massa saker flera timmar efteråt, så jag trodde att jag hade inbillat mig att jag hörde något.
Men nej. Plötsligt går dom två tanterna fram till vattenbrynet och börjar jubla (ja jubla, inte skrika) att det är en orm där. Vem drabbas av panik? Jo jag som ligger typ tre meter därifrån. Först blir jag helt stel, sen hör jag hun säga till tanterna "locka inte hit den" Då flyger jag upp, får på mig skorna, packar ihop filten och hoppar på cykeln. Inte en chans att jag skulle ligga kvar där! Det här var alltså riktigt riktigt obehagligt för mig, det är inte på skoj eller nåt. Cykelresan genom oset sen, för att komma upp på stan, gick som i ultrarapid. Jag har knappt några minnen av att jag har cyklat. Jag vet att vi var tvugna att stanna en gång, för längs vägen stod en gubbe och kollade på något som jag antar var en ormjävel. Mina tårar började komma igen och jag började starkt längta efter en helikopter som kunde hämta mig. INGET MER OSET FÖR MIG FÖRRÄN DET ÄR SOMMAR!
Sen åkte vi iallafall till stadsparken och la oss istället. Där finns inga ormar vad jag har sett. Efter det åkte vi till Rosali och fikade och nu är vi hemma =) Ikväll blir det våfflor, robinson och mys.
Hoppas ni har haft en fin dag. Det har jag, bortsett från ormarna. Och okej, Hun kommer skirva här i bloggen att det inte var en skitstor orm vi såg, utan en snok. Visst det var en snok, men det spelar ingen roll för mig. Jag blir lika rädd för dom som jag skulle bli för en anakonda.
/Golfhustrun
Kommentarer
Postat av: svärmor
Du kan få gå kurs hos mig för ormskräck!
Trackback
