Golfhustrun

Ja, vart ska man börja? På förmiddagen idag ringde älsklings pappa K till oss. Han berättade att han stod på parkeringen i solhaga och kunde inte starta sin bil, för gaspedalen hade frusit fast (dom kan tydligen göra det) så nu behövde han bogseringshjälp hem till Kumla. Älskling som ville ha en lugn och skön söndag suckade djupt och bad mig följa med. Självklart ställde jag upp. Väl framme i Solhaga fick älskling och K först putta ut K:s buss från parkeringsplatsen som den stod på. Sen krånglade de fram bogseringslinan ur älsklings bagagelucka och fäste den på bussen. Sen var det dags att köra. Älskling gasar, men varken hans bil eller K:s buss rör sig ur fläcken. K ropar från sin buss att nu har blinkersen gått sönder också. Älskling suckar tungt och gasar ännu en gång. Inget händer och älskling börjar undra om bussen kanske är för tung att bogsera. Han försöker ännu en gång, men nä, bilarna står där de står. Efter en stund kommer K på att han har handbromsen i, älskling suckar ännu högre, gasar och bilarna rullar iväg.

Färden tar sin början. Vi kör i typ 30 hela vägen till Kumla. Det går offantligt bra. Det blev bara några stycken härliga nackryck, orsakade av att älsklings bil körde snabbare än vad bussen hann med. Väl framme i Kumla rullar vi ner bussen i garaget. Vi blockerar hela utfarten, så folk som vill upp från garaget med sina bilar får vänligt stå och vänta tills älskling och hans pappa har bestämt sig för vart dom ska köra. Älskling gasar igång sin bil igen och fenomenet från Solhaga uppenbarar sig igen. Bilarna rör sig inte ur fläcken. Älskling gasar och gasar, tillslut brister det för honom. Han vevar ner rutan på bilen och skriker till sin pappa: HAR DU HANDBROMSEN I IGEN??? Och jo, det hade han ju. Bussen bogseras smidigt in på sin plats och jag och älskling kunde lugnt åka hem. 

Jag vill berömma älskling för hans tålamod. Han var otroligt duktig och jag är så stolt =)

/Golfhustrun