Alla helgona

Nu är det snart alla helgona och i och med det är det också dags att tända ljus på graven.

Mitt första ljus tänder jag för min älskade gammelmormor som dog när jag var 11 år. Hon var den sötaste lilla gumman ni kan tänka er och hon hade ett extra gott öga å mig. Hon sa alltid att "du Jeanette kommer alltid lyckas, dig kommer man aldrig vara orolig för, för det är något speciellt med dig" Hon var så fin min gammelmormor och jag saknar henne mycket.

Mitt andra ljus tänder jag för min morfar och min "låtsasmorfar" Min riktiga morfar dog när jag var 1 år och min låtsasmorfar Bengt dog när jag var 13. Han gick ut en dag i augusti för att plocka bär i skogen, men gud ville inte att han skulle komma hem mer, så han fck en hjärtinfarkt och dog. Poliserna hittade honom 2 dagar senare. Bengt saknar jag mycket. Mormor och han bodde i en villa i adolfsberg och jag var alltid där. Bengt hade en verkstad där han och jag alltid hade nya projekt på gång, det kunde vara allt från att bygga en ny lådbil till att snickra på ett staket.

Mitt tredje ljus tänder jag för min farmor och farfar, som jag visserligen aldrig hann träffa, men som ändå finns i mitt hjärta.

Mitt fjärde ljus tänder jag för min älskade storasyster, som inte orkade leva mer när jag var 7 år. Hon var den vackraste ni kan tänka er och hon kallade mig för sin lilla "nudla"  Även fast jag var så liten när hon dog så smärtar det fortfarande i hjärtat när jag tänker på henne och jag skulle kunna göra allt för att hon skulle komma tillbaka igen.

Mitt femte ljus tänder jag för min "pappa", som dog för lite mindre än 2 år sedan. Min riktiga pappa har aldrig betett sig som en riktig pappa, så istället växte jag upp med Ivan som min enda manliga förebild. Han var pappa till min syster och när hon dog blev vi ett stöd för varandra. Ingen (förutom mamma) har hjälpt mig och älskat mig så mycket som han. Allt jag kan är tack vare han. Han hjälpte mig att skaffa körkort, han hjälpte mig flytta hemifrån, han gav mig sin bil. Hade jag killproblem kunde jag gå till honom, han skulle aldrig skvallra för någon. Tyvär tog cancern hans liv. I november 2006 åkte han in på sjukhuset med en hemsk huvudvärk och kom inte hem något mer. Han hade fått en hjärntumör som inte gick att bota. 4 månaderlåg han på vitsippan i Örebro och jag var där jämt. Nu var det min tur att hjälpa honom. Jag läste tidiningen för honom, matade honom med favoritglassen och spelade Elvis på hög volym. I mars 2007 somnade han in och jag saknar honom oändligt.

/Golfhustrun

Kommentarer
Postat av: carina

Vad fint du skrivit om de dina , som du vet är jag helt övertygad om att dom är med oss och vakar över oss.

Så är det nån som busar med dig så är det säkert de dina.

Kram Carina

2008-10-29 @ 18:02:56
URL: http://sinneskatten.blogg.se/
Postat av: Darya

Vilket fint inlägg

2008-10-29 @ 20:31:24
URL: http://darya.blogg.se/
Postat av: Erica

Va fint du skrivit :) Kram Kram

2008-10-30 @ 01:16:06

Skriv några fina rader till mig

Ditt fina namn här tack
Vill du att jag kommer ihåg dig?

Här skriver du din e-post (publiceras ej)

Jag vill veta din bloggadress

Kommentar:

Trackback